bolander

JAG ÖNSKAR ATT JAG INTE VAR FEMINIST

Okej, shit, here we go again. 

Rap Battle, på youtube. Ja, jag har börjat kolla på sådant. 

Sjukt roligt att titta på, fastän det hugger i hjärtat varje gång de spottar på kvinnor eller drar våldtäktsskämt. Det är mitt guilty pleasure för tillfället, att titta på två människor som kastar skit på varandra i en tävling. Jag blir så sjukt taggad av det. Och jag har till och med börjar komma på rim och vinklar i huvudet, om jag, Hanna B, någonsin skulle ställa upp i en sådan tävling. Men sedan inser jag att det finns något som jag inte kan fly ifrån, det faktum att jag är tjej och att jag aldrig skulle få den respekten som snubbarna får i ringen.  

Och det finns något mer som jag inte kan fly ifrån: min inre feminist. Hon ser alla fel i dessa unkna våldtäktsskämt. Och hon bara skriker och skriker och skriker och skriker.

Jag försöker att stänga av, bara få en paus från moralen. Tänker tillbaka på lilla lilla Hanna som bara kunde se förbi allt sådant där, för hon visste inte bättre, hon var blind. Samhället hade lärt henne att det är sådant man får ta och hon bara svalde det, utan att blinka.

Vet ni vad som är jobbigt med att inse orättvisorna som tjejer som jag får stå ut med VARJE DAG?

There's no. turning. back.

Du kan aldrig mer blunda och låtsas som ingenting. Du kan aldrig mer flina lätt åt ett inlindat sexistiskt skämt och hålla god min för att bevara den "goda stämningen". Utan det finns konstant någon som skriker inombords, som skriker "NEJNEJNEJ FELFELFEL". Det är en gåva och en förbannelse. Men mest en gåva. För den verkliga förbannelsen ligger hos alla dem som inte ser det här mönstret. Som inte ser att vi lär flickor från så ung ålder att ta emot skit, tacka och ta emot. Flina lite och håll god min.

Men åter till Rap Battle och åter till varför jag skriver det här. Jag skriver det här för att när jag slutligen, efter en del sökande och letande hittar en Rap Battle med kvinnor i, så fick feministen i mig nog.

Inte för att snubbarna som tjejerna mötte slängde rad på rad om hur dem skulle bli knullade, våldtagna, hur äckliga de var och vilka fucking fula feminister de var, för det hör till. Om du går in i en battle så får du räkna med all möjlig skit, för som sagt det hör till, alla får skit. Det som triggade mig var kommentarsfältet. Inte för att det förvånade mig, det var verkligen inget nytt, men det gör så ont i mig hur vi fortfarande står och stampar på samma sunkiga och äckliga sexistiska mark.

       

Här ovanför ser ni ett utdrag av kommentarerna. Som sagt så syns ett tydligt mönster:

1. Tjejers och kvinnors prestationer ska alltid förminskas på grund av deras kön.

2. Rätten till att delta i så kallade "manliga intressen" är inte tillåtet.

3. Det är synd om män.

 

Och detta mönstret syns självklart (sorgligt nog) inte bara i kommentarsfältet på youtube. UTAN DET SYNS ÖVERALLT. VARJE DAG. 

Och NEJ killar får inte samma skit kastat på sig. Nej.

SJÄLVKLART får även snubbar en dryg kommentar då och då. Alla människor får förvänta sig skit, eftersom vi lever i en värld där vi slänger stora högar med skit på varandra. Men killar lever inte under ett förtryck som präglas av ett sexistiskt mönster. Där du ständigt blir förtryckt pga ditt kön och där du inte blir uppmärksammad för dina prestationer utan för din könstillhörighet. 

Skillnaden mellan kommentarsfältet där killar mött varandra och där tjejer mött killar i en Battle lyder såhär:

Killar möter varandra: Majoriteten av kommentarerna handlar om vad BRA personen som vann var. Kommentarerna fokuserar på insatsen, inte vilket kön deltagarna hade.

Tjej möter kille: Majoriteten av kommentarerna handlar om hur DÅLIGA tjejen var. Oavsett om hon vann eller inte. Personerna som kommenterar fokuserar väldigt sällan på själva insatsen utan de hakar upp sig på att hon var tjej. Helt plötsligt så diskuterar vi inte rap utan nu diskuterar vi kön.

 

Och det finns tyvärr en sak till som ständigt diskuteras när en kvinna är inblandad:

Kvinnans kropp.

Alltid denna konstanta, oönskade objektifieringen av kvinnokroppen.

Hon kom inte dit för att visa upp sin kropp, hon kom dit för att göra sin röst hörd.

Hon kom dit för att prestera någonting, hon kom inte dit för dina blickar och dina kommentarer om hennes röv.

 

Samhället lär oss att mannen skapar och han hyllas för sin insats.

Samhället lär oss att kvinnan är ett objekt som finns till för mannens blickar, och trots att hon skapar så hyllas hon inte för sin insats, utan för sin röv.

 

Till alla er som kämpar mot feminism:

Till alla er som upprätthåller patriarkatet: 

Till alla er som skyller på "boys will be boys":

Till alla er som förtrycker kvinnor i er närhet:

Till alla er som skrivit dessa kommentarer:

Till alla er som förnekar kvinnors presentationer pga deras kön:

 

Jag skulle kallat er för fittor,

Men ni har varken djupet eller värmen. 

     

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas