bolander

SOCIALA MEDIER SUGER

Roten till allt ont är sociala medier.

(Skriver jag nu på ett socialt medie.)

Nej men allvarligt.

Roten till allt ont inom mig är min dagliga dos av Instagram, Facebook och Snapchat. Och trots att jag vet att det äter upp min tid och ger mig en klump i magen så spenderar jag minst 2 timmar varje dag på mobilen. MINST. Jag är inne när jag går hem från stan, på bussen, när jag pluggar, på morgonen, när jag går och lägger mig, när jag kollar TV... Ibland så kan jag till och med komma på mig själv med att kolla likes när jag ligger och myser med min pojkvän. Tid som ska vara vår tid förvandlas till en tystnad och var sin skärm.

De två veckorna i våras då min mobil var trasig var de två bästa veckorna på ett halvår. Jag hade nämligen tid till allt. Jag hade tid till att laga mat, gå långa rundor i skogen, träffa vänner, vara aktiv på bloggen, fixa alla uppgifter i skolan i tid, jobba extra och sova ordentligt. Det var nästan sorgligt när mobilen kom tillbaka. Vid närmare eftertanke.. Har inte jag redan skrivit om det här? När jag precis hade varit mobil-fri och fått den tillbaka?

JO! För tusan. Nu när jag bläddrar tillbaka så hittar jag ju det! HÄR har ni det.

Det var visst FEM veckor. Jaja, då var det de FEM bästa veckorna på ett halvår. Nu när jag blickar tillbaka och läser så har jag skrivit att jag aldrig ska låta mobilen vara en sådan stor del av mitt liv igen, och här sitter jag, tillbaka där jag började. Jag är faktiskt lite besviken på mig själv.

Det värsta med sociala medier är stressen och prestationsångesten som det utsätter alla ungdomar för, och även vuxna. När jag går in på min Instagram så ser jag att folk är ute och reser jorden runt, har fått ett nytt spännande jobb, pluggar på sin drömlinje, köper lägenhet, flyttar utomlands och går på galor och fester. Det finns alltid någon som får mer likes, någon som är brunare än vad jag är, någon som helt enkelt är lite bättre. Det känns som alla alla har pengar till en spontanresa till New York men samtidigt har råd att flytta till Paris veckan därpå.

När jag låg ihoprullad som en liten ångestklump för några dagar sedan så sa Sixten något väldigt klokt. Jag kände att jag inte dög och att alla andra hade en sådan ljus och fantastisk framtid som doktorer, modeller, skådespelare, musiker, YouTubers och advokater. Då sa Sixten till mig: "om man tittar på din Instagram så ser ditt liv minst lika fantastiskt ut. Du reser också hela tiden, startar företag, går på spa, går ut och festar och tar snygga selfies. Och ändå ligger du här med ångest. Människors liv är inte som det ser ut på Instagram. Instagram belyser höjdpunkterna, där visar du upp ditt bästa jag. Jag kan lova dig att människorna du följer som ger dig ångest också ligger i sängen och tycker att livet suger ibland, men det visar de självklart inte upp på sociala medier."

Så min Instagram kanske ger någon annan en klump i magen. Det blir som en ond cirkel. En cirkel som är fruktansvärt svår att bryta. Och jag kommer sorgligt nog inte vara den som bryter den, om jag ska vara helt ärlig. Jag älskar att visa upp höjdpunkterna från mitt liv, speciellt eftersom fotografering är ett av mina största intressen. Att plåta vackra saker och stunder ger mig fjärilar i magen.

Cirkeln fortsätter men ångesten behöver inte göra det. Ibland så borde man bara lugna ner sig lite, stänga av skärmarna en stund och påminna sig själv om att det inte är verkligt. Det är för sent att stänga ute alla sociala medier helt, det är en så pass stor del av våra liv. Därför så bör vi lära oss att inte bry oss om allt som uppdateras. I det verkliga livet så upplever vi upp och nedgångar, likt alla andra runt omkring oss.

Tänk på det nästa gång.

25 januari 2017 09:27 | Tankar |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas