bolander

VILSEN

Nu är jag hemma igen.

Sedan studenten så har jag sökt lycka lite här och var. Jag har sökt lyckan i resor, sökt lyckan i sena nätter, i hårt jobb och lyckan i festival. Ett tag så började jag med yoga igen, men slutade lika kvickt. Jag har sökt mig upp och ner, hit och dit, men jag hittar inte rätt. Ovissheten har bidragit till att jag uppnått absolut botten, ett mörker som jag inte trodde fanns. Studenten var inte den bästa dagen i mitt liv, tvärtom. Jag kände mig tom, ensam och rädd. Det var en förjävlig dag som slutade med att jag låg och skakade i en panikattack.

Jag avundas dem som uppnådde eufori den dagen, och jag unnar dem det. För många så är studenten bästa dagen i livet för att det innebär absolut frihet. Men för mig så finns det mins 100 andra dagar som jag värdesätter högre, och det kommer säkerligen att komma flera hundra till. En av mina bästa dagar var när jag fick mitt första A i Svenska. En annan av mina bästa dagar var när jag för första gången sedan uppbrottet med mitt ex Anthony kände att jag kunde andas igen. Det var i Helsingör med Tilda våren 2015. Det var som att hela jag fylldes med ny luft av solen, dansen och människorna. På bilden här under så har vi blivit bjudna på turkiskt té av ett kebab-hak och träffat två goa taxichaufförer som kunde köra oss till världens ände. Den natten med ett rockband på Tivoli i Helsingborg var ultimat frihet för mig. Det var eufori. 

 

Den sommaren så jobbade jag som fotograf på Rhodos, var på Emmabodafestivalen med Thomas och Nike och åkte till Amsterdam med min allra bästa vän Hilma. Även det var ultimat frihet, för mig. Jag fick mitt drömjobb på Kafé Deluxe och senare den vintern så träffade jag mitt livs kärlek, min Sixten.

Det här var ett fåtal av mina bästa stunder.

Jag vet inte vad jag försöker få fram, det här inlägget skulle egentligen handla om mina åsikter och Stockholm och att jag inte vet vart jag ska ta vägen nu. Jag ville egentligen skriva om att Stockholm aldrig kommer att bli min stad och att jag vill neråt landet. Eller att jag inte vet vart jag vill. Jag vet inte vad jag vill säga, jag vet inte vart jag ska.

Men jag antar att jag har några visdomsord att dela med mig av:

Ta vara på gymnasiet.

Ha inte för höga förväntningar på studenten.

Tillåt er själva att må piss då och då.

Ha inte panik över att ni inte har någon plan efter studenten, det har nästan ingen annan heller. De bara låtsas som det.

 

 

24 januari 2017 10:29 | Tankar |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas